Eropolkujen varrella kohtaamme monia, joskus hämmentäviäkin tunteita. Mitä tunnemme, on hyvin yksilöllistä. Usein eronneet osapuolet lähtevät erosta eteenpäin hyvin erilaisista lähtökohdista. Toiselle ero voi olla vapauden huumaa tai vapautumista jostakin mukanaan kantaneesta ahdistavasta tunteesta ja taakasta. Toiselle ero voi olla kaiken arvokkaaksi kokeman lopullista menetystä, eikä mitään yhtä arvokasta voi tulla tilalle. Ja kaikkea siltä väliltä.
On hyvä muistaa, että eronpolkujen varrella kohtaamamme tunteet näyttäytyvät meille erilaisina, ja jokainen kohtaa ne tavallaan.
Tunteiden kohtaaminen on joskus pelottavaa ja niitä haluttaisiin vältellä viimeiseen asti. Jokaisella tunteella on kuitenkin oma tehtävänsä eroon vievillä poluilla. Eron aiheuttamien tunteiden välttely ei vie sinua polulla eteenpäin vaan pitää sinut lähtöpisteessä. Suhtaudu polkujen varrella tulleisiin tunteisiin, rakkaana ystävänä, viisaana neuvonantajana ja luotettavana oppaana sekä tulevaisuuden tienviittana.
Eropoluilla kohtaamiamme tunteita
Suru on perustunteemme ja siihen liittyy menetyksen sekä irti päästämisen kokemukset. Saatamme surra kumppanin menetystä, lasten selviämistä, yhteisen kodin menetystä, taloudellista epävarmuutta ja sitä, kuinka selviytyy yksin. Surumme koostuu kaikesta siitä mikä on eron jälkeen poissa, mihin olemme tottuneet ja mitkä asiat muuttuvat. Se, että tunnemme surua auttaa meitä luopumaan vanhasta, jotta voimme suunnata eteenpäin. Suru ei kuitenkaan poista menneisyyttämme vaan auttaa hyväksymään sen osana elämäntarinaamme.
Ihminen on laumaeläin, joten meidät on luotu elämään yhdessä toisten ihmisten kanssa. Mikäli laumaeläin erotettaisiin laumasta ja jäisi ilman hoivaa, se kuolisi. Tämän vuoksi pelko tulla hylätyksi on voimakkain tuntemistamme peloista. Eron myötä hylätyksi tulemisesta tulee todellista, aiheuttaen meille pelon tunteita. Vanhasta luopuminen, suunnittelematon tulevaisuus ja epävarmuus itsensä sekä lasten selviämisestä erosta on pelottavaa, mutta muista, että pelon tehtävänä on suojella elämää ei tuhota sitä. Joskus pelko jopa suojelee meitä niin paljon, että viha nousee puolustamaan meitä.
Vihan on tarkoitus olla voimavarasi ja sinua eteenpäin kuljettava voima. Jokainen meistä tietää mitä sisukkuus on. Sisukkuus auttaa meitä nousemaan ylös aina, kun kaadumme. Sisukkuutemme saa voimansa vihan energiasta. Vihasta saamalla sisulla pystymme selviytymään ja puolustamaan itseämme, sekä pääsemään elämässä eteenpäin. Eron tullessa todelliseksi, viha auttaa meitä toimimaan muuten niin lamaannuttavassa hetkessä. Vihamme suojelee meitä sellaisilta tunteilta, joiden kohtaamiseen emme ole vielä valmiita. Ota vihan -tunne vastaan myönteisenä voimavarana ja tutustu siihen pikkuhiljaa.
Myönteisten tunteidenpolut ja toivo
Erotilanteessa toivo saattaa olla mennyttä ja mieli johtaa umpikujaan, pohdituttaa voiko tilanteessa nähdä valoa tai edes toivon hiventä. Epätoivo saattaa iskeä, ja se on sallittua, epätoivon tunnetta ei tarvitse pelätä. Saattaa tulla tunne siitä, että on “tuomittu” uuteen elämään, jota ei ole itse valinnut tai halunnut.
On tärkeää muistaa erotilanteessa vastuun merkitys; itseään ja lapsia kohtaan, lapset eivät kykene kantamaan vastuuta vanhempien eropäätöksestä eivätkä siitä seuranneista vaikutuksista heidän elämäänsä ja arkeensa. Oleellista on myös hyväksyä tilanne sellaisena kuin se kulloinkin on, myös sen raadollisuus, epäoikeudenmukaisuus tai mitä kulloinkin, vasta sen jälkeen voi olla suunta eteenpäin ja uusia ratkaisuja ja toivoa kohti.
Myöhemmin kohtaat poluillasi paljon myönteisiä tunteita, jotka auttavat meitä palautumaan erosta. Ne opettavat meitä olemaan lempeitä itseämme kohtaan, sekä huolehtimaan hyvinvoinnistamme. Saatat huomata tuntevasi kiitollisuuttaa mennyttä eroa kohtaan. Huomaat käsitelleesi kaikki eronpoluilla vastaan tulleet tunteet, ja olet valmis katsomaan mennyttä ymmärtäväisen lempeästi, sekä kohtamaan tulevaisuuden luottavaisin mielin. Ole kiltti itsellesi.
Tärkeää on miettiä ja lähestyä omaa erokokemustaan mitä itse voin tehdä, koska vain siihen voi vaikuttaa. Nämä seikat antavat usein tilaa uuden kehittymiselle, vaikka taustalla olisi edelleen paljon surua, kipuilua ja henkisiä kolhuja sekä kaaosta ja hallinnan tunteen menettämisen pelkoa ja huolta lasten puolesta.
Muista, että paras tapa kohdata tunteita on niistä puhuminen. Älä jää yksin tunteiden kanssa, vaan hae apua.
Apua eroon chat avoinna arkisin klo 12-18 sivustolla ensijaturvakotienliitto.fi.
******************************************
På livets väg stöter vi på många, ibland förvirrande känslor. Vad vi känner är mycket individuellt. Ofta har parterna i en separation mycket olika utgångspunkter. För vissa kan separationen innebära en känsla av frihet, eller en befrielse från vissa plågsamma känslor och bördor som man har burit på. För andra kan separationen vara en slutlig förlust av allt man upplevt som värdefullt, och inget kan ersätta det. Och alla känslor däremellan.
Det är viktigt att komma ihåg att de känslor vi möter längs separationens väg kommer att se olika ut för oss, och var och en kommer att möta dem på olika sätt.
Ibland är det skrämmande att möta känslorna och vi skulle vilja undvika dem in i det sista. Men varje känsla har sin egen uppgift på separationsstigen. Att undvika känslorna som separationen väcker tar dig inte längre på vägen, utan håller dig kvar vid startpunkten. Behandla känslorna som kommer längs vägen som en kär vän, en klok rådgivare, en pålitlig guide och en vägvisare till framtiden.
Känslor vi möter längs med separationsstigen
Sorg är en grundläggande känsla och förknippas med upplevelser av förlust och att släppa taget. Vi kan sörja förlusten av en partner, förlusten av ett barn, förlust av ett gemensamt hem, ekonomisk osäkerhet och hur man klarar sig ensam. Vår sorg består av allt som är borta efter separationen, vad vi är vana vid och vad som förändras. Det faktum att vi känner sorg hjälper oss att släppa taget om det gamla så att vi kan gå vidare. Sorgen raderar dock inte vårt förflutna utan hjälper oss att acceptera det som en del av vår livshistoria.
Människor är flockdjur, vi är gjorda för att leva med andra människor. Om ett flockdjur skulle skiljas från sin flock och lämnas utan omsorg skulle det dö. Det är därför rädslan för att bli övergiven är den starkaste rädsla vi känner. I och med separationen blir övergivandet verkligt, vilket får oss att känna rädsla. Övergivandet av det gamla, den ovissa framtiden och osäkerheten om hur du och dina barn kommer att klara av separationen är skrämmande, men kom ihåg att rädslan finns där för att skydda livet, inte för att förstöra det. Ibland skyddar rädslan oss till och med så mycket att ilskan stiger för att försvara oss.
Ilskan är tänkt att vara din kraftkälla och din drivkraft. Var och en av oss vet vad ”sisu” är. Uthålligheten och envisan, som ”sisun” ger, hjälper oss att resa oss när vi faller. Vår ”sisu” drivs av ilskans energi. Det är modet vi får av ilskan som gör det möjligt för oss att överleva, försvara oss och gå vidare i livet. När separationen blir verklig, hjälper ilskan oss att fungera i ett annars förlamande ögonblick. Vår ilska skyddar oss från känslor som vi ännu inte är redo att möta. Omfamna känslan av ilska som en positiv resurs och lär dig att gradvis känna den.
Positiva känslostigar och hopp
I en separation kan hoppet vara borta och tankarna kan hamna i en återvändsgränd, där man undrar om det finns något ljus eller ens en strimma av hopp. Förtvivlan kan slå till, och det är tillåtet, du behöver inte vara rädd för känslan av förtvivlan. Det kan finnas en känsla av att vara ”dömd” till ett nytt liv, inte av ditt eget val eller önskan.
Det är viktigt att komma ihåg vikten av ansvar i en separation; för sig själv och för sina barn, barn kan inte ta ansvar för föräldrarnas beslut att separera eller separationens inverkan på deras liv och dagliga rutiner. Det är också viktigt att acceptera situationen som den är i varje givet ögonblick, inklusive dess hårdhet, orättvisa eller vad som helst, först då kan det finnas en riktning framåt och mot nya lösningar och hopp.
Senare kommer du att stöta på många positiva känslor på din väg, som kommer att hjälpa oss att återhämta oss från separationen. De lär oss att vara snälla mot oss själva och att ta hand om vårt välbefinnande. Du kanske kommer att känna en känsla av tacksamhet för det tidigare uppbrottet. Du kommer att upptäcka att du har hanterat alla känslor som följde med separationen och är redo att se på det förflutna med förståelse och mildhet och möta framtiden med tillförsikt. Var snäll mot dig själv.
Det är viktigt att kunna reflektera över separationen och vad man kan göra åt den ur eget perspektiv, eftersom det enda man kan påverka är det egna beteendet. Denna inställning ger ofta utrymme för ny personlig utveckling, även om det fortfarande finns mycket underliggande sorg, smärta och känslomässiga chocker, liksom kaos och rädsla för att förlora kontrollen och oro för barnen.
Kom ihåg att det bästa sättet att hantera känslor är att prata om dem. Var inte ensam med dina känslor, sök hjälp.
Kirjoittajat: Tilda, Kati, Laura ja Sari Eroauttamisen abc ( 2023-2024) osallistujat.
